(4 years ago) på bilden.

Justins perspektiv:

Min varma säng är det bästa jag har just nu.

Platsen bredvid mig är tom och blöt av mina salta tårar jag fällt.

Hon har stuckit.

Stuckit från mig.

Kan jag inse det någon gång?

Först Selena sedan Macey. Kanske att jag varit otrogen mot Selena utan att Macey min förra "tjejkompis" vetat om det.

Men det hjälper inte att lämna killen i ensamheten. Killen är jag.

Tänk om det finns någon tjej i hela denna stad som är lika ensam som mig i sin lägenhet?

Allisons perspektiv:

Regnet forsar ner och jag är aldelles blöt.

Min lägenhet kan jag inte återvända till för den finns inte kvar längre i mitt hjärta.

Den är såld och det är mitt fel att jag gjorde som jag gjorde.

Med 90 kronor i min hand så har jag råd till att handla lite mat och dricka.

Kläder har jag som tur är i min rosa ryggsäck som jag fick av min ex-pojkvän Justin som jag kände för fyra år sedan, men han kastade ur mig ut ur huset när han fick reda på det.

Reda på en grej jag inte vågar erkänna för någon på hela jordklotet.

Innan jag ska resa mig upp så går en kvinna förbi mig och hon kastar ner hundra dollar i min våta blåa keps som jag lagt på den blöta asfalten.

Vi ger varandra ett leende och sedan har jag tänkt mig för att gå vidare till någon affär och handla mat i, sedan handla någon tjocktröja inför natten.

Visst nu har jag typ 190 dollar samanlagt och det är ändå rätt mycket, allafall för min del.

Tredje perspektivet:

Två veckor senare har Allisons liv inte förändrats över huvudtaget förutoma att hon flyttat in till en lada som ingen äger.

Hon är fattig , riktigt fattig.

Hennes sångröst är stark och hon skulle kunna bli hur rik som helst om hon inte var för feg.

Att ligga på hö är obekvämt och det tycker inte bara Allison, utan du också.

Hö är något som Allison får leva med tills hon vågar fälla ut sina vingar.

Justins perspektiv:

- Justin du klarar väll att sjunga en låt!? lata dig inte nu för då blir jag sur!

- Amen var sur då din jävla kyckling! vrålar jag och jag stormar ut ur inspelningsrummet i studion.

- JUSTIN! skriker Scooter och han joggar efter mig tills jag nått dörren ut.

Hans kinder är röda av all stress han har haft bara för att få mig till att spela in en låt som handlar om sex!

Och jag kan redan nämna att när han berättade att jag skulle göra det då fick jag spel och tappade kontrollen för dagen!

- Justin sn

- NEJ! avbryter jag och vänder mig om.

- Snälla Justin. Jag har tillräckligt med problem i mitt liv! Min dotter är försvunnen och hon har rymt från foster-familjen! Jag vill ha tillbaks henne Justin. Jaa vill också få det här gjort, ber han.

- Ring mig i kväll, mumlar jag och springer ut med en smäll bakom mig.

- MEN JUSTIN!! är det sista jag hör innan jag drar från studion.

Jag springer rakt ut mot skogen och tappar genast bort mig pga av alla träd som växer runt om mig.

Mina ben springer rakt fram hela tiden tills jag får syn på en lada mitt ute på en gräsplätt.

Ska jag eller ska jag inte springa till ladan?

Jag skiter i att tänka på svaret och springer därför fram till det stora läskiga huset.

Skulle det varit natt skulle jag aldrig i hela mitt liv sprungit fram till ladan.

Allisons perspektiv:

Steg hörs från trätrappan i laden och rop hörs.

" hallå? är någon där? hallå?"

Några sekunder senare sitter  en kille en bit bort och glor på mig precis framför den lilla trappan ner.

En kille jag inte vet vem det är.

- Tja! hojtar han och han hoppar ner för alla trapporna och han bestämmer sig för att ställa sig några meter ifrån.

Jag svarar inte, särskilt inte när jag är livrädd.

- Em du? vet du vart vi är någonstans? bor du här eller så?

Jag nickar sakta och försöker att undvika ögonkontakten mellan oss som fanns i några få sekunder.

- Ja, jag har inget hem, suckar jag tyst och jag kollar ner på mina smutsiga skor.

- Jaha eh okej,du vet vad jag heter, säger han och räcker fram handen mot mig.

- nej det vet jag inte, viskar jag blygt och tar tag i hans hand och trodde i några sekunder att han skulle släppa min hand men jag hade fel.

- Jag är känd? säger han som en fråga.

- Det är Justin Bieber också, mumlar jag.

- Jamen vad duktig du är! du svarade rätt, ler han.

Justins perspektiv:

Hon ser på mig som om jag vore dum i huvudet, kanske är jag det?

Men känner henne gör jag inte, men hennes ögon ser bekanta ut på något sett, jag vet inte varför?

Jag har sett många tjejer här i världen.

Men att hon inte vet om vem jag är fattar jag inte? hon kan inte ha bott här i flera år.

- Så, eh varför bor du inte hos dina föräldrar? tvekar jag och sätter mig på höet hon ligger på.

- Jag vill inte prata om det, men en ledtråd, fosterfamilj, suckar hon.

- Jag förstår, svarar jag nätt.

Hon kollar upp på mig och kisar med ögonen.

Det ser ut som om hon försöker se vem jag är eller något? Tårar väller allafall fram en efter en när hon slutat kisa, och hon glor istället tomt på mig.

- Justin. (lång väntan) gå snälla, säger hon som om jag vore någon gud eller något.

Orden gör mig besviken och jag får skuldkänslor när hon säger så.

- Varför ber du mig gå? du har väll suttit här ensam ett bra tag nu?

- JUSTIN STICK! skriker hon och hon kastar en plastmugg på mig som inte gör så ont men man kan bli sur för det.

Jag blir rädd för henne när hon helt plötsligt skriker på mig som om hon känt mig i åratals år.

- Varför? stammar jag.

- Ja varför inte!? vrålar hon och hennes rädsla borde ha runnit ur henne för länge sedan.

Jag ställer mig någon meter ifrån sängen och kollar på henne som om allt var normalt.

- Justin jag har fan bara underkläder på mig! vrålar hon och hon drar ner den tunna filten som hon nyss haft över sig och man ser klart och tydligt hennes nakna kropp med underkläder på som knappt syns på henne.

Jag försöker att stamma fram några små få ord men det går inte.

- A- A-A-A-A llison? 

____________________________________________________________________________________

Blir nog bättre efter något kapitel när ni typ fattar vad som händer:)

Någon som har lust att kommentera för första kapitlet?