Ni som inte läser denna blogg ni måste checka in på denna!!!

Det handlar om att Justin då nyss bott på gatan och.... ja vill ni veta mer så checka in vet ja!!

Tryck HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄRRRR ,bilden eller på texten nedan!

Ur kapitel nio!

Jag fick syn på en figur i soffan, figuren hade jeans, svarta kängor och ett vitt linne. Det vita linnet var dock inte så vitt längre. Det bruna håret var ännu rufsigare än det varit när han lämnade mig på parkeringen en bit från gymmet.

Jag drog snabbt andan när jag förstod vem som satt där, nersjunken i soffan med en kudde i knät. Han gjorde små mjuka mönster med fingrarna på kudden och vred på huvudet medan han ritade de små mönstren som bara han själv kunde se.

”Sku-ulle inte du vara iväg hela natten?” stammade jag fram. Hans blick rycktes snabbt upp mot mig, jag mötte snabbt hans uttryckslösa bruna ögon innan min blick vandrade ner på hans ansikte. Jag drog snabbt för andan när jag fick syn på blåmärkena som var spridda över hans annars så felfria ansikte. Det var inte bara blåmärkena som kallade på min blick, hans vänstra ögonbryn var sprucket, även näsan. Jag kunde inte urskildra om det var blod från näsan som rann över hans läppar, eller om det var blod från hans mun.

”Sa jag det? Jag kommer inte ihåg..” sa han och kollade ner i kudden igen. Han verkade en aning sorgsen, nere. Jag drog ett djupt andetag och vandrade fram till honom. Kunde känna receptionistens blick i ryggen.

”Du är skadad, Justin.” sa jag sakta, jag antog att han var full. Så jag visste inte hur jag skulle prata och behandla honom. Han höjde handen mot ansiktet och gjorde en grimas, jag antog att han råkade peta på det stora blåmärket på hans kind. Han la handen på ansiktet igen, drog bort den och kollade på den. Lite blod hade fastnat på hans hand och han studerade de nu fundersamt.

”Du blöder Justin, vi kanske ska gå upp till mig och tvätta av det?” Han kollade upp på mig, såg chockad ut, som om han hade glömt att jag stod där.

Hans ögon glittrade när de kollade in i mina.

Han nickade stort och snabbt, som små barn brukade göra när de nickade åt någonting. Sådär överdrivet.

”Mm..” sa han en aning borta. Jag satte mig på huk framför honom, störde mig på mig själv för att jag behandlade honom som ett barn. Men kunde inte göra någonting åt det, hur skulle jag annars behandla honom? Jag visste inte vad han tagit för någonting, knark, druckit? Jag hade ingen aning.

pss. skrolla ner för kapitel 3!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hälsar bara att om ni vill läsa noveller av mej så får ni gå in på min nya blogg ^^är stoltare över den novellen xD   http://www.canadianstoory.bloggplatsen.se ...

Har en annan novellblogg också där det är utan reklam, tack och lov o3o Där har jag nu lagt ut prologen!   http://canadianstoory.bloggplatsen.se/ http://canadianstoory.bloggplatsen.se/   PROLOG UTE NU! http://canadianstoory.bloggplatsen.se/ ...

Han har tagit på sig sina svarta kläder igen för att dölja sitt ansikte. Jag vänder mig om och drar sakta upp luvan och kollar in i hans chokladögon. Han biter ihop käkarna och kollar en aning besviket på mig. - Varför Justin? jag trodde jag gi...

Jag har haft NO- prov nu i veckan så var tvungen att plugga dagarna innan tyvärr. Har inte lika stort sug att skriva när ni inte kommenterar för då känner man sig instängd och ensam typ. Ska i allafall börja skriva denna vecka, antagligen den 26/...

Han lägger upp benen på bänken och lutar sig bakåt. - Så, du är ett litet bieberfan du? han hånflinar men jag nickar bara som svar. - Jag ser inte om du nickar eller något så det är bra om du svarar, fortsätter han. - Eller att du visar ditt fa...